Marockos Medelhav

Jag har länge längtat att få resa mellan Marockos kust längst Medelhavet. Vägen mellan Tangers till Al Hoceima. När jag besöker Marocko blir det oftast till de vanliga ställena, Tanger, Casablanca och Marrakesh samt Atlantkusten.

Vägen längst Medelhavet

Vår expeditionsbil

Vanligtvis hyr vi bil och kör runt, men den här gången ska vi köra med vår nya expeditionsbil (se separata bloggar Corona pandemi under Marocko resa eller  Vad är Overlanding).

Vår nya expeditionsbil

Marc kör ned bilen till södra Spanien och jag flyger. Det är precis innan den värsta corona-krisen i mars. Spanien har ännu inte stängt ned och vi är lite naiva och tänker att corona kan inte nå Marocko – vi har ju alltid en bil och kan köra hem. Vem anar att det ska bli en pandemi! Det händer ju bara i filmer…

Ronda med stup som delar upp staden

Rondas imponerande bro

Restaurang på hög nivå i Ronda

En av de söta gågatorna i Ronda

Har lite tid efter att jag landat och innan färjan går över till Marocko och passar på att ta en sväng till den söta staden Ronda innan vi tar färjan från Algeciras över till Tangers. Det är lätt att ta sig till Tangers. 45 minuter och man har bytt kontinent – Från Europa till Afrika! Det är corona tider och man tar temperaturen i pannan innan vi går ombord. Vi är noga med att tvätta händerna och inte röra så mycket på båten. Ombord får man lämna pass och få det stämplat. Ganska välorganiserat, men vi skrattar lite åt att de är så hypokondriska….Det är den 11 mars 2020.

Är det inte Marocko man ser därborta?

Från Tangers till Al Hoceima

Framme i Tangers efter färjan från Spanien

Bor över en natt i Tangers på hotell. Dagen därpå tar vi en sväng till platsen där Atlanten möter Medelhavet. Kan inte se någon skillnad i havet i egentlig mening (färg eller någon särkild våg eller så), men känslan är ändå häftig.

Atlanten möter Medelhavet

Vägen är i perfekt skick på väg mot Al Hoceima. Knappt någon trafik alls. Vi åker förbi byar, med bergen på ena sidan och havet på den andra. Vikar med stränder, ibland kan man nå dem, ibland inte. Vi stannar till vid en strand, skumpar förbi hus på grusvägen och ser några fiskebåtar och hus precis vid stranden. En gubbe kommer ut och skriker något. Vi talar bara om att vi tar en liten paus och åker sedan. Han var nog rädd att vi skulle installera oss här för en längre period.

Stopp vid fiskeby för pick-nick

Lagar lite lunch, ställer ut våra vikbara stolar med bord och är helt ensamma på stranden när vi äter. Tar oss vidare till Al Hoceima längst den otroligt vackra vägen.

Lunchdags på stranden

Pick-nick på stranden

Kommer fram när det är mörkt till Al Hoceima, så jag ser inte riktigt hur staden ser ut. Alla börjar bli rädda för Corona och servitörerna på restaurangen på hotellet bär handskar. Det är inte många gäster på hotellet, men det är inte alls högsäsong så det är inte särskilt konstigt.

Ankomst till hotellet i Al Hoceima på kvällen

När vi vaknar på morgonen är det med en underbar utsikt över den lilla viken och det höga berget mittöver. De 100-tals måsar som finns här skriar enormt mycket. Man har spänt massor av trådar längst hotellfasaden kors och tvärs för att inte måsarna ska sätta sig på balkongerna.

Al Hoceimas vackra bukt

Frukost utomhus vid vattnet är en lisa för själen efter vår mörka vinter.

Nu fortsätter resan mot södra Marocko. Tror vi! Corona hotet närmar sig mer och mer…..