Under resan till Bagan åker man ofta förbi byar där personer står och skramlar med stora silverurnor. De ber om donationer till templen och vill man kan man ge lite. Men till slut inser man att de står i varje by och det är omöjligt att ge till alla.

Det finns vägtullar i byarna som man måste betala annars kommer man inte in. Ibland verkar det som att man måste även betala för att komma ut. Skönt att resa med en chaufför som kan alla regler.

När man kommer in i Bagan efter ca 4 timmars bilfärd (stopp för lunch på en mysig restaurang innan mount Popa)  ser man direkt de första stupas som ligger utspridda. Totalt ska det vara 3200 stupas och tempel i olika storlekar.

Nu blir det tempeldags, men det är inte så långtråkigt som man kanske kan tro. Buddhisttempel är ganska snabba att besöka. En spirituell atmosfär följer med en hela tiden, med Buddhastatyer överallt och alla offergåvor som människor lagt dit.

A och O när man besöker stupas och tempel är att vara korrekt klädd, för att respektera de heliga templen. Alltså ha inte bara axlar, för korta kjolar eller shorts. För män gäller det också att vara respektabelt klädd, t ex inte bära för korta shorts. Jag ser några västerlänningar (både än och kvinnor) som tagit på sig den lokala kjolen, longyi, vilket kanske inte är helt dumt. Man tar alltid ta av sig skorna innan man träder in i helgedomarna. Det lättaste är att bara ha flip-flop. Man blir smutsig om fötterna och det är jobbigt att ta av och på sina skor.

Efter att ha kört omkring ett tag och besökt tempel känns det nästan som att vi är på en tempelsafari. Dels för att naturen liknar lite en savann och dels för att det överallt ligger stupas ”utkastade”. Det tar aldrig slut. Då landet skakas av jordbävningar ibland kan de vara lite sneda eller raserade.

Templen ska förstås också ses under den vackra solnedgången. Stupas lyser då röd-orangea när solen skiner på dem och de små tornen från stupas man ser längre bort i diset ger en mycket effektfull solnedgång.

Man kan även göra en båttur på floden Irrawaddy eller Ayeyarwady (det finns fler sätt att stava floden på) för att se solnedgången. Vi fick motorstopp, men det var ganska skönt då vi drev iväg i lugn och ro utan det kraftiga motorljudet som gjorde oss lomhörda och slapp bensinångorna som stack i näsan. Efter båtbyte kunde vi sedan åka vidare en stund. Vi tog med lite öl och chips som vi alla ombord kunde njuta av. Tyvärr var det molnigt så solnedgången var inte särskilt spektakulär, kan tänka mig att det i normala fall är vackert. Intressant att se floden och flodbåtarna som man kan ta från Mandalay under 2 -3 dagar istället för bil eller flyg. En lugn kryssning förbi byar och natur.

Bagan i sig är helt uppbyggd kring alla tempel, så själva staden är inte mycket att se, hotellen ligger på rad längs vägarna. Trots detta är det otroligt få turister. Vi är ändå här under högsäsong.

Medelåldern på besökare här är lite högre än normalt. Det är ofta personer som är mer kulturellt intresserade. Lite backpackers och äventyrare som åker igenom för att se denna speciella och mycket kända region förstås. Strand, party och shopping får man leta efter någon annanstans.

Några hotellgäster går upp tidigt på morgonen för att se soluppgången, många gör en ballongfärd. Det är fascinerande att höra ballongernas ljud när de flyger över hotellet. En mer makalös upplevelse får man leta efter för den som flyger över hela området!